Fyra dagar kvar till julafton och jag sliter för att finna den inre julefriden. Varför är det så svårt? Trots att vi har dragit ner på antal julklappar och andra måsten i jul så är det ändå kämpigt att få dygnets timmar att räcka till de där lugna pauserna. Hur går det för dig? Tidigare i veckan ramades i alla fall tillvaron in i ett mjukt litet snötäcke.
Vår grind som min man har byggt gör sig väldigt bra mot en snöig bakgrund. Till våren ska vi hitta några fina gjutjärnskrukor på loppis som kan skydda grindstolparna mot väta.
Grön murgröna mot röd ladugård är väldigt mycket svensk jul för mig. Fågelbordet töms fort på frön så här års.
Vi har inte haft många soltimmar den senaste tiden men när solen väl kikar fram i december blir det ett så härligt varmt ljus. Det antika halvmånebordet fick jag av svärföräldrarna i tidig julklapp när de var här sist.
Det passar så bra här precis vid ingången till glasverandan och kommer få agera godisbord i jul.
En tager vad en haver är devisen här hemma i juletid – granris, en loppisfyndad gammal Margarinlåda i trä, rödvita kökshanddukar och äkta stearinljus – mer avancerade juldekorationer än så behöver vi inte här i vårt 1930-talshus.
Från fönstren på glasverandan har vi perfekt utsikt över de här fem fina damerna – de är ute i alla väder året runt sånär som på i den heta sommarvärmen i somras då de bara var ute nattetid.
Och lika snabbt som solen tittade fram, lika snabbt var det dags för den att gå ner igen.
Kanske blir det lite julefrid ändå trots allt? Jag samlar fina böcker och små noveller på hög och hoppas att åtminstone kunna få njuta av dem stundtals i mellandagarna. Önskar dig en snäll juletid!
1 Kommentar