Jag har alltid varit fascinerad av svunna tider. Av saker med historia som på ett litet sätt kan berätta om det som en gång varit, om en tid innan vi fanns här.
Vi har haft turen att få ärva en fin gammal Singer-symaskin från sekelskiftet och med den en liten träask fylld med vackra små saker. Någon annans skatt.
Varje gång jag tittar i asken blir jag så glad och även förvånad över hur band, knappar och nålar i stort sett är lika fina idag som de var i den andra kvinnans ägo. Hon från början av 1900-talet som behandlade alla sina saker med respekt. Hon som varsamt lappade och lagade alla sina plagg och som aldrig hört talas om begreppet “slit och släng”.
Jag tänker att jag vill bli mer som henne. Jag vet ingenting om att sy men jag tänker ge det en chans. Från och med nu. Och jag hoppas innerligt att det kommer att finnas saker kvar från detta sekelskiftet som är värda att bevara för en kommande generation.
Såå fin etikett för knappnålarna! Blir så avundsjuk på allt fint som fanns innan istället för tråkiga plastförpackningar.