En av de roligaste sakerna med att bo i ett gammalt hus är all historia som kommer med det. Huset är lite som en ny bekantskap som vi lär känna mer och mer för varje dag. Häromdagen kom det förbi en man vars familj hade hyrt vårt hus sommaren 1962. Han berättade lite vad han mindes från den där sommaren när han var nio år och sedan gav han oss den här gamla bilden på vårt hus.
Han kände knappt igen sig när han kom hit och det är ju helt förståeligt för oj vad det har hänt mycket med huset sedan dess. Taket på ovanvåningen har höjts upp och fått en bruten takstol och sedan har det byggts ut i flera omgångar, nu senast av oss i höstas. Ladan är dock sig lik.
Jag som gillar återbruk tycker det är fint att ett hus kan byggas om efter behov istället för att bygga helt nytt. Dock ska en aldrig säga aldrig, kanske bygger vi ett klimatsmart ekohus i framtiden. Sedan är jag så klart väldigt glad för alla originaldetaljer som har bevarats här så att inte husets själ har renoverats bort.
