förnöjd

Kvinnlig förebild: Farmor Sally

Visste du att det är 100 år sedan vi fick kvinnlig rösträtt här i Sverige den här våren? Och att våra förmödrar då hade kämpat för rösträtt i nära 20 år? För att fira detta tänker jag lyfta fram några av mina kvinnliga förebilder här på bloggen under våren. Först ut är min farmor Sally och fem små saker som jag har lärt mig av henne. 

🧡 Du uppfostrades av starka kvinnor. När männen var ute på sjön nio månader om året var det kvinnorna som styrde det lilla samhället här. När du var liten fanns det ingen elektricitet här på ön. Du lärde dig att göra saker ifrån grunden och trots att moderniteterna tillslut kom så fortsatte du göra så som generationerna kvinnor före dig gjort. Vad jag längtar efter den där äktheten. Nu har jag en egen vedeldad bakugn, precis som du. I den ska jag lägga in vedträn, knåda ihop deg, kavla, mjöla, nagga och sedan dricka en kopp kaffe medan jag ser hur brödkakorna blir gyllenbruna där inne i ugnen. Den fabriksbakade, svampiga limpan ska jag lämna kvar i butikshyllan.

🧡 När du blev gammal sa du alltid att du var så glad och tacksam över att du hade fått arbeta. Och då bestod dina arbetsuppgifter oftast av att mjölka 8-10 kor och spila 700 långor om dagen. Hur kunde du vara så tacksam över att ha fått slita så? Ett arbete som varken var roligt eller utvecklande? Men det var saker som behövde göras, och du fick jobbet gjort. Tacksamhet över att ha varit behövd – det vill jag också känna på ålderns höst.

🧡 Du inredde ditt hem för livet. Du möblerade varje rum till perfektion och sedan var det bra så. Inga fler inköp, inga ommöbleringar, inget skulle bytas ut efter rådande trender. Du vårdade varje sak du ägde, lade lakan över möblerna för att skydda dem från solen. Och då och då satt du på en liten stol vid ena väggen och blickade ut över finrummet. Nöjd och med ett leende på läpparna sa du “se vad vackert här är, vad bra vi har det”. 

🧡 När du var liten fanns det ingen bro här på ön. Att resa var ingen enkel sak. Men aldrig att du längtade bort härifrån, ens när bron väl kom. När vi pratade om resor nämnde du alltid Göteborg och Uddevalla som platser som du hade besökt. Och du var nöjd så. Att vara tillfreds med sin tillvaro. Att älska platsen där en bor. Att inte alltid längta till något nytt, någon annanstans. Det börjar jag lära mig nu.

🧡 Du var alltid på språng. Du servade andra, du grävde i rabatter, du bakade bröd och kakor, du manglade lakan, såg till att alla runtomkring dig hade det bra. Tänkte du någonsin på dig själv? Vilade du aldrig? Den där rastlösheten och att alltid ha ett projekt igång har jag ärvt utav dig. Men allt det där andra, farmor. Det ska jag jobba på. Att alltid vara nöjd, glad och tacksam över det lilla.

1 Kommentar